Hej!
Välkomna till min blogg! De flesta som kommer besöka den är troligen vänner, bekanta eller familj. Men jag tänker att det hursomhelst kan vara bra att kort beskriva vem jag är, vart jag är i livet och mina initiala tankar med bloggen.
Jag heter Mats, är en gift familjefar i 40-årsålder, bor- och är uppvuxen i Vallentuna. Om jag faktiskt kommer att orka uppdatera bloggen med nya inlägg och tankar så lär du få reda på mer om mig. Jag har en tendens att dela med mig av nästan det mesta om mig själv och det ganska ofiltrerat. Trots att jag misstänker att folk kan bli lite obekväma med sådana personer. Tro’t eller ej… Även jag har gränser… Det jag inte skriver ned här om mig vill du verkligen inte veta.
Om namnet på bloggen då? Jo, “Maffe” är mitt smeknamn som tyvärr (kan jag känna) används för alldeles för lite, och mest av mina föräldrar, syskon och mina kusiner, och det mest när jag var liten… Eller liten och liten… Anledningen till att de kallade mig Maffe från början var att jag föddes som en rätt kraftig bebis… Jag var en “Maffig” pjäs på omkring 4,2 kg. Ja, jag har för mig det var 4,2 kg i alla fall. Hade jag orkat så hade jag letat rätt på silverskeden vi syskon fick varsin av som dopgåva, möjligen av farmor (och farfar – han gick bort 4 år innan min födsel), och där står både klockslag på dygnet (med tim- och minutvisare) och hur mycket vi vägde.
Så kalla mig gärna Maffe! Kanske blir jag först lite förvånad (eftersom så få använder smeknamnet), men sedan blir jag framförallt glad eftersom det för mig visar att du och jag är mer än bara bekanta… Nästan bror eller syster till mig..
Bokstäverna? Jo.. Dels tänkte jag att det var lite fyndigt med tanke på att det ju just är bokstäver man plitar ned på sin blogg… I alla fall på den här bloggen, för inte har jag något tålamod till att ens försöka ta bra bilder och lägga upp. Dels har det med min “bokstavsdiagnos” att göra. För runt 10 år sedan fick jag diagnosen ADD – en variant av ADHD, och min tanke med bloggen är att beskriva livet med “bokstavsdiagnos” under just mina förutsättningar och mina betraktelser över hur jag med ett slags facit kan se tillbaka på mitt liv och få förklaringar på varför jag (inte) fungerat i vissa situationer. Det finns så många missuppfattningar och okunskap kring “NPF-diagnoser” att jag känner att jag kanske kan bidra lite här.
Bloggen kommer i alla fall till en början säkerligen även beröra min psykiska ohälsa som jag levt med sedan mitten på gymnasiet då jag gick in i en djup depression och sedan dess återkommande perioder (medicinsk term: “recidiverande”) med nedstämdhet, dåligt självförtroende och ångest.
Andra ämnen bloggen troligen kommer beröra är som arbetslös och livskrisen som utlöstes när jag fick sluta på senaste arbetet, känslan av utanförskap, ensamhet och mycket annat. Men känner jag mig själv rätt så kommer helt vitt skilda ämnen behandlas – högt som lågt. Jag har lätt för att snöa in på saker och vill, likt ett litet barn, gärna visa upp det jag gjort och funderat över för andra.
Jag hoppas att jag med den här bloggen kanske kan hjälpa andra med liknande problematik och personligheter att inte känna sig ensamma i tillvaron. Jag hoppas också kunna ge en annan bild av mig än den introverta och privata människa som jag kanske utstrålar att vara. De som verkligen känner mig torde kunna intyga att jag i själva verket gärna pratar mycket och länge. Nästan lite för mycket!
Till syvende och sist är den här bloggen mest till för mig själv… En slags dagbok. En ventil jag behöver för att inte spricka, eller snarare explodera av känslor och tankar… Du är helt enkelt inbjuden att i princip “live” få läsa min dagbok!
Kanske kommer jag uppfattas som rätt egocentrisk, men i en slags dagbok som ju bloggformatet som sagt är, så är det ju nästan hela grejen. Inte desto mindre ter sig ju även depressioner och ångest oftast ju som själviskhet av naturen, då till och med känslor av utanförskap ju är i en relation till andra människor med tankar som:
“Jag är så dyster, så ingen skulle förmodligen orka umgås med mig.”
Ber om ursäkt i förhand! Jag ser mig själv dock som en kille med ett stort hjärta, med stor empati och sympati för andra människor… Intresserad av andra på djupet. När du väl känner mig KÄNNER du mig verkligen och förmodligen känner jag DIG ännu bättre… Det tar oftast bara lite lång tid att komma till det stadiet för mig.
Nu börjar i all fall den här bloggresan! Kul att du vill dela den med mig! 🙂
