Känslorna och sandstormen i hjärnöknen
Drar mig för att skriva något. Inte för att det inte finns bokstäver att nedteckna. Snarare tvärtom. Det finns alldeles för mycket bokstäver i mitt huvud som yr runt som en orkan uppe i huvudet på mig, lite som ett chiffer i ständig förändring. I samma orkanvindar i min skalles gråa hjärnsubstans far känslor runt, runt, runt. När de vilsna känslorna, som i en kedjereaktion reagerar med bokstäverna, bildas ord, meningar och nya känslor. Känslorna vill ut. Känslorna tycker det blivit lite för trångt där innanför pannbenet. Hur mycket känslorna än vill ut därifrån, så vet de innerst inne om att de inte överlever ens en millisekund utanför “moderskeppet”. De får nöja sig med inomkroppslig “staycation”, och på sin höjd stressa upp hjärta, mage och själ. Trängseln blir dock som sagt bara värre och värre. Det enda sättet för känslorna att få mer utrymme för att kunna andas, är att…
